Innan jag spinner vidare vill jag bara säga så alla har det klart för sig. Jag älskar min dotter mer än nåt annat på denna jord. Med det sagt kan jag tala om hur matt jag är på att vara mamma till henne just!
Vareviga dag är en kamp. Min dotter saknar helt allt vad konsekvenstänk heter. Hon kan helt enkelt inte koppla samma handling med konsekvens. Inte ens såna enkla saker som att om man slänger sig ner för en trappa får man ont just för att man slängde sig ner för trappan! Det är omöjligt för henne att koppla samman två saker och se sambandet.
Detta är något som gör vår vardag och hennes otroligt tung.
Hon lever delvis i sin egen värld. Där är allt på ett visst sätt och hon har en klar bild över hur saker skall gå till och vad som skall ske. Men när verkligheten inte blir så rasar allt för henne. Hon trotsar inte oss utan får panik när något går utan för hennes ramar. Sen är fighten igång. Ingen ide ens att försöka resonera med henne. Vi får helt enkelt vänta ut hennes anfall och försöka hindra henne från att slå sönder hemmet eller sin syster.
Saker flyger här hemma varje dag i olika skalor. Detta gör att vi blir tvunga att hålla fast henne. Det i sin tur ger henne panik och hon blir ännu argare. Där kommer konsekvenstänket in. Hon kopplar inte att vi måste göra det vi gör för att hon gör det hon gör.
Att hon skriker som om nån höll på att mörda henne. Ja det skulle jag kunna ignorera. Men att hon går loss på hemmet kommer och kan jag aldrig acceptera!
Ofta får vi lugn på henne efter nån timme. Men inget är löst då hon inte förstod alls varför det blev som det blev. Vi försöker prata med henne men vissa saker går bara inte in.
Till saken hör att vi viker oss inte en tum med henne. Det vi säger är det som blir punkt slut. Men det lär hon sig aldrig.
Jag tror det beror på att hennes beteende inte bottnar i att hon måste få sin vilja igenom. Det går så mkt djupare än trots och att hon försöker manipulera oss. Jag lider med henne för att hon mår som hon gör. Jag lider för egen del för det tär på mig och min make att vara föräldrar till ett barn vi inte kan förstå alls.
Vissa dagar är bra så visst har vi ljusa stunder vi med.
Men jag är så less på att inte ha ett normalt familjeliv. Med glada barn som inte vrålar och slår sönder allt dem ser :(
Önskar så att vi också kunde göra vanliga saker som att åka på utflyjter med barnen. Men helst håller jag mig på max 10 minuters avstånd från hemmet. Jag vet aldrig när hon brister. Och när hon brister kan inget stoppa henne!
Det gör ont i min själ att inte kunna göra livet enklare för henne. Att se mitt barn lida av sina egna känslor är hemskt.
Jag vet att jag måste orka men vet bara inte hur vissa dagar.
Hej och välkommen till Glamourmammans galna värld. Här finner du glädje sorg humor och galenskaper i massor. Jag vill påminna om att inte ta varenda lite bokstav så allvarligt. Har glimten i ögot och ironi är mitt mellannamn. Så ta saker med nypa salt så kommer alla bli glada :)
Du skriver i början att du älskar din dotter att du älskar din dotter över allt annat men jag måste säga att hela det följande stycket visar att du verkligen gör det för vem skulle orka att leva som ni gör om det inte vore för den kärlek som man känner för varandra.
Ha det gott, varma kramar Maria
[Svara/Kommentera]
Nickar instämmande i det du skriver. Det är så här vi diagnosmammor har det… hur tungt det än är så har vi inget annat val än att ta det… Om det är till nån tröst så kan jag meddela att vi har inte mycket i vårt hem som är helt efter alla utbrott genom åren. Nej, det var ju ingen tröst, men du ska veta att jag förstår dig verkligen.
Du kämpar så bra och är säkert den bästa mamman till din dotter.
Skickar massa styrkekramar till dig så du orkar med även den här dagen!
Bellan´s last blog ..Veckan på korttids AS-ADHD
[Svara/Kommentera]
Hej!
Oj…vad du/ ni kämpar!!
Du borde ha guldmedalj!
Förstår att det måste vara jobbigt….
Jag har ju inte följt dej hela vägen, men antar att ni varit i kontakt med en massa
instanser angående hennes beteende. Har ni fått någon förklaring? Finns det någon diagnos…eller..beror det på något annat?
Förlåt om jag frågar eller verkar okunnig, men det måste väl bero på något??
Kramar!
[Svara/Kommentera]
Du (ni) är fantastiska som vägrar ge upp och fortsätter älska oavkortat!
Sådana mammor kallas bragdmammor!
*kram*
Doktorn´s last blog ..MMS-inlägg
[Svara/Kommentera]