Spara pengar åt barnen…

Läste inne på BaraBlogg om att spara pengar åt sina barn.
Det gjorde mig aningen upprörd. Alltså inte på BaraBlogg utan på det som stod i texten.
Artikeln om detta finns att läsa på Privata Affärer
Först och främst behöver man knappats göra omfattande undersökningar om att ”fattiga” inte sparar till sina barn. Det fattar nog vem som helst. För lever man ett liv där man får vända på varje krona har man inte pengar över att spara. Punkt slut. Vare sig till barnen eller nåt annat för den delen.

Jag blir upprörd över att det skall framställas som att man är bättre förälder om man har pengar och kan spara till sina barn.

”I längden innebär det att barnen vars föräldrar inte sparar exempelvis kan få svårare att ta sig in på bostadsmarknaden, säger Mika Burman Götz, sparekonom på Nordnet.”

Den meningen säger allt om synen på vanliga föräldrar som sliter för att få mat på bordet och kläder i lådorna åt sina barn. Allt skall vara en klassfråga i vårt land.
Så har man inte råd att spara pengar åt sina barn gör man dem otjänst. Jag tycker samhället gör våra barn en otjänst genom att inte göra nåt åt hur marknaden ser ut.
Det är inte vi föräldrar som inte ger våra barn samma möjligheter det är samhället. Uppriktigt blir jag förbannad på detta snäva och skeva sätt att se på människor.

Och det är samhället idag som ser ut som det. När jag var 18 och flyttade hemifrån behöves ingen jävla buffert på 300 000 för att jag skulle kunna få egen bostad. Att våra barn ens skall behöva detta är skrämmande.

Jag anser att ALLA barn i vårt land skall ha samma möjligheter i livet. Det skall inte styras utefter vem mamma eller pappa är. Så som vårt samhälle ser ut idag är det näst intill omöjligt att komma ifrån sitt sociala arv. Den som är född med silverskeden i mun har allt förspänt och kommer med all säkerhet att lyckas bra. Det är inte lika självklart för den som inte har det så.
Här kommer tankar kring om det är så att alla inte skall ha rätten att skaffa familj osv. Jag anser inte att detta med barn någonsin FÅR göras till en klassfråga. Man är inte per automatik en bättre förälder för att man har gott ställt. Tvärtom många gånger tyvärr. God uppfostran, vett och vanligt hyfs kan inte köpas för pengar.
Hade en vän när jag var liten som fick hur mycket pengar som helst av sina föräldrar. Säkert jätteskoj! Men hennes föräldrar var aldrig där. Dem hittade på massa annat hela tiden och gav henne pengar för att hålla sig undan. Och ja dem sparade pengar åt henne så hon hade en bra peng när hon flyttade hemifrån. Men hon saknar allt vad trygghet heter och har inte haft en bättre uppväxt än mig.
Jag som växt upp med en ensamstående mamma. Vi var fattiga till tusen. Men vi hade alltid mat på bordet och bra kläder. Jag visste inte så mycket om hur dåligt ställt vi hade men det förstår jag idag.
Men det spelar ingen roll. Jag och mina systrar har haft den bästa mamma något barn kan få. Hon har alltid funnits där för oss precis som hon gör än idag. Hon tog sig tid att uppfostra sina barn och lära oss bra värderingar.

Tacka fan för att jag skulle med glädje spara åt mina barn om jag kunde. Jag vet att många säger: Ja men nu är väl ändå inte 200-300 i månaden så farligt. Nej det kanske inte är så farligt. Men jag har två barn vilket för att det blir i så fall runt 600 i månaden. Och vart skall jag få dem pengarna ifrån.
Jo nu vet jag. Jag låter inte mina barn leva nu. Jag tar bort allt kul och extra för dem idag. Och det måste ju vara ok för då kan jag ge dem en slant när dem blir stora.

Oj det blev aniningen svammel av detta. Men min poäng är att jag tycker det är tragiskt att man försöker utmåla fattiga som sämre föräldrar på detta viset.