Ja det är sant. Känns långt borta och nästan som det aldrig hänt. Men även Glamourmamman har vart tonåring! Hittade bilder hemma hos mamma idag som jag trodde var borta för alltid. Blev jätteglad när jag hittade mina Hällås bilder från 92
Så ung så oskyldig och full av energi. Vad hände sen då?? Jo jag träffade en gubben gifte mig och fick två ungar. Och nu 18 år senare känner jag mig inte så full av energi längre. Ung japp oskyldig alltid men totalt orkeslös
Gång på gång läser jag inlägg runt om i olika bloggar om detta med lusten för fler besökare. Jättekul i sig. Men jag börjar undra lite över detta faktiskt.
För många verkar antalet besök per dag det som driver och det som är allra viktigast. Sen om någon av dessa besökare faktiskt läser det man skriver verkar inte så nog.
Jag är tvärtom jag vill hellre ha en liten skala läsare än jättemånga besökare. Ser inget nöje med att få in 30 000 besök per dag om det kanske bara är 5 av dem som läser och dessutom kommenterar. Inget skoj alls faktiskt. Jag bloggar först och främst för min egen del. Men visst självklart är det skoj om nån annan gillar det jag skriver eller roas av något i min blogg. Och självklart vill även jag som alla andra bloggare har fler läsare. Annars kan man ju skriva privat dagbok som ingen annan läser tänker jag!
Många tycker det är fånigt med tex ”kommentarregler”. Jag är inte helt emot det om jag skall vara ärlig. Finns väl inget värre än att skriva ett långt inlägg om hur dagen har varit. Och sen läsa en kommentar som säger:
Hej hoppas din dag vart bra? Läs gärna min blogg!
Som regel besöker jag mer än gärna dem som besöker mig. Har genom bloggen fått massor av nya underbara vänner jag aldrig skulle mött utan bloggen. Men jag fiskar inte mer besök genom att släng runt en färdig kommentar hos alla jag hittar. När jag kommenterar hos någon så kommenterar jag det jag läst. Är väl det själva kommentar grejen skall handla om eller? Att kommentera det som står i inlägget på ett eller annat vis?!
Jag personligen ser en stor skillnad på besökare och läsare. Har en skara med trogna läsare som jag älskar Sen finns dem som bara är besökare. Dem som lurkar omkring här inne i stort sett varje dag men aldrig någonsin ger sig till känna. Inget fel i det heller.
Min poäng är att jag undrar vilket som är viktigast när man bloggar. Att få så många besökare man bara kan eller att faktiskt få läsare som på olika nivåer engagerar sig i bloggen??
Fick mig ett ryck idag och stack till köpcentrat här hemma med mor min. Jag kände att jag ville ge mig själv lite saker. Blev inte mkt men kom hem med ett par ”foppa” av lite lyxigare modell och en rosa fin klocka som det var rea på. Så den la jag bara 90 kr på! Inte illa alls inte
Sen följde mor min med hem till mig en sväng och åt middag. Jag måste säga för att haft en dag utan större händelser har jag haft en kanon dag. Känner mig uppåt och pigg och glad
Bjuder på lite bilder på min tokiga ungar också innan jag ger mig av på bloggrunda för att se vad ni andra haft för er!
Precis som jag sa direkt när jag sett klart Saw 6 förra året kommer nu en 7:de och sista film i Saw serien. En film serie som förärats en plats i Guiness rekordbok.
”Jag är fortfarande i chock” sa producententen Mark Burg som häpnade över att man slagit andra framgångsrika skräckfilmsserier som ”Fredag den 13:e” och ”Terror på Elm street”. Sex filmer i ”Saw”-serien har kommit ut, en varje allhelgonaafton sedan 2004. Den sjunde och sista filmen kommer ut i den 29 oktober och visas i 3D. Och trots framgångarna lovar Mark Burg att ”Saw 3D” verkligen blir den sista.
”I varje film har vi lämnat flera frågor obesvarade men i den här svarar vi på alla frågor som publiken någonsin ställt sig.”
Jigsaws skräck är inte över på långa vägar. Men nu blir det tydligen sista filmen. Jag älskar denna röda psykologiska tråden som följt med genom alla filmerna. Har massa tankar om olika teorier som skall bli intressant att se om nån av dem stämmer!!
Så nu är det bara att invänta premiären och bänka sig i biosalongen. Har inte sett nån av dem andra på bio så denna SKALL JAG se på bio punkt slut!!
Många av er minns säkert Chief Insp. Charles Dreyfus från Rosa Pantern filmerna. Hans om blev helgalen på Inspector Clouseau och fick tics bara nån nämnde hans namn! Ja på den nivån är jag just nu känner jag när det gäller vissa saker i mitt liv. En fot inne på dårhuset redan. En liten knuff räcker så hittar ni mig sen sittandes i ett hörn med en jättefin vit tröja som tvingar mig att krama mig själv. Jag har slut på ideer om hur jag skall orka allt.
Kommer säkert ha massor av ny energi i morgon igen. Men för idag vill jag bara dra ner rullgardinen och sätta mig i ett hörn och glo. Aldrig lämna mitt hörn någonsin igen.
I morgon mår jag bättre och då skall jag besöka er andra och kanske blogga lite om min senaste vecka här i dårhuset. Men för nu säger jag bara god natt och hoppas jag vaknar i morgon och känner mig mindre insane än idag!!